onsdag 3 november 2021

andas oktober

 



Jag andas oktober
genom sluten mun
starka händer
ligger overksamma
under ytan

kan inte se
månen
från mitt fönster nu

det sista ljuset
har dragit bort
lämnat rum för tjockt molntäcke
under nattsvart himmel

bruset i mitt huvud
har samma färg
som luften du andas

sov
säger jag mig
sov och dröm inatt
om dagar någon annanstans

där kvällen höll om
och tog emot
och dina fötter var trötta av att gå

andas oktober 
stockrosens sista blomma
har för länge sedan slagit ut
imorgon är du bara ett minne

 

 

 

 

onsdag 8 september 2021

på resa genom rummet

 
 
 
 
 Jag ville vara
en del av 
världsalltet
 
se ner på jorden
från en avlägsen stjärna
 
låta min kropp
lysa
på natthimlen

en ny stjärna
i plejaderna
jag
och mina sju systrar
på resa
genom rummet












onsdag 30 juni 2021

hur humlen klättrar över väggen

 

 

kan jag skriva till mig
hur humlen klättrar över väggen
hur hjärtstillans rötter
dricker
av vattnet jag vill ge den
och hur brunörten slår rot
i rabattens kanter

med stygn
vårdar jag min trädgård
en trådarnas trädgårdsmästare
medan jordgubbsplantorna
förvildas
under syrenbuskarna
och skuggan vilar
under plommonträden

kan jag skriva till mig
en trädgård
vild och vacker
som en vårmorgon
i gammal granskog
där linnean just knoppas
och luften sjunger av vind och förväntan

min väntan
min trädgård
mina trådar

skriver till mig
min trädgård






söndag 25 april 2021

slår ljungens knoppar ut under dina fötter



I dina fotspår en doft av ljung
som om skogen
där du gick imorse
hakat sig fast
under dina fotsulor

som om jag skulle kunna se
bladen
stjälkarna
rötterna
slå rot
i din hud

ingenting faller
och ändå
det verkligaste vi har:
tomhet
en tomhet fylld av ingenting
mörk energi
i en vidsträckt världsrymd
mellan galaxer
av liv

som om ingenting
slår ljungens knoppar ut
i kartan av hud
under dina fötter

 

 

 

 

onsdag 31 mars 2021

lägg ditt öra mot jorden





lägg ditt öra
mot jorden
och
lyssna till gråten
som bara kan höras
av sorgbrutna hjärtan

viskande
når den ytan
svagt kvidande
mellan tunga andetag

människan
en gång i symbios

händer kunde bara gräva
så djupt

kunde bara bära så mycket
i sina armar

lämnade bara liv
i sitt spår 
 
 
I snårskogen
en strimma ljus på din bleka kind
årmiljoner av droppar
under mossbeväxt stenmark
 
alldeles nära
klagande från kalhuggen jord
vinterns sista flingor över låga stubbar
som sårskorpor
över varande sår









lördag 20 februari 2021

vinternatt över bottenhavet



natt på  
den 60:e breddgraden
och mörkret
så massivt att det går att skära
med kniv

vintern som kom
till slut

polarvirveln
som kollapsade
och i dess kölvatten
snön
som yrde
som i en glaskupa

natten ung
kall
och utanför mitt fönster
lejonet
i vilande majestät
mot en stjärnklar himmel

vinternatt över bottenhavet
under snötäckt hustak
tomheten påtaglig
i drivor under golvet
 
tystnaden
öronbedövande
 
jag har varit här
förut
och kommit hem







fredag 2 oktober 2020

om en annan hud




så många gånger
ömsade jag mitt skinn
och gömde det
under en sten

för att
det skinn jag bytte till mig
skulle smälta bättre in
i korridorerna
jag levde i

så att jag
och rummen
skulle bli ett

och fastän det snart vuxit fast
skavde det
och kliade

och djupt inuti
hördes ändå alltid en röst
som sjöng
om en annan hud
jag nästan inte längre
kunde minnas