om en annan hud

så många gånger
ömsade jag mitt skinn
och gömde det
under en sten

för att
det skinn jag bytte till mig
skulle smälta bättre in
i korridorerna
jag levde i

så att jag
och rummen
skulle bli ett

och fastän det snart vuxit fast
skavde det
och kliade

och djupt inuti
hördes ändå alltid en röst
som sjöng
om en annan hud
jag nästan inte längre
kunde minnas