Nässlor och Björnloka

 

Nässlor och Björnloka

Handbroderi, 2026 

 

Vierge Moderne

Vierge Moderne 
handbroderi 2025 

 

 

 

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol…
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet…
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor…


Edith Södergran, Dikter 1916 

 

 

 

andas oktober

 

Jag andas oktober
genom sluten mun

starka händer

ligger overksamma

under ytan

kan inte se

månen

från mitt fönster nu

det sista ljuset

har dragit bort

lämnat rum för tjockt molntäcke

under nattsvart himmel

bruset i mitt huvud

har samma färg

som luften du andas

sov

säger jag mig

sov och dröm inatt

om dagar någon annanstans

där kvällen höll om

och tog emot

och dina fötter var trötta av att gå

andas oktober 

stockrosens sista blomma
har för länge sedan slagit ut

imorgon är du bara ett minne

 

 

 

 

på resa genom rummet

 

 

 

 

 Jag ville vara

en del av 

världsalltet

 

se ner på jorden

från en avlägsen stjärna

 

låta min kropp

lysa

på natthimlen

en ny stjärna

i plejaderna

jag

och mina sju systrar

på resa

genom rummet

hur humlen klättrar över väggen

 

 

kan jag skriva till mig
hur humlen klättrar över väggen
hur hjärtstillans rötter
dricker
av vattnet jag vill ge den
och hur brunörten slår rot
i rabattens kanter

med stygn
vårdar jag min trädgård
en trådarnas trädgårdsmästare
medan jordgubbsplantorna
förvildas
under syrenbuskarna
och skuggan vilar
under plommonträden

kan jag skriva till mig
en trädgård
vild och vacker
som en vårmorgon
i gammal granskog
där linnean just knoppas
och luften sjunger av vind och förväntan

min väntan
min trädgård
mina trådar

skriver till mig
min trädgård

slår ljungens knoppar ut under dina fötter

I dina fotspår en doft av ljung
som om skogen
där du gick imorse
hakat sig fast
under dina fotsulor

som om jag skulle kunna se
bladen
stjälkarna
rötterna
slå rot
i din hud

ingenting faller
och ändå
det verkligaste vi har:
tomhet
en tomhet fylld av ingenting
mörk energi
i en vidsträckt världsrymd
mellan galaxer
av liv

som om ingenting
slår ljungens knoppar ut
i kartan av hud
under dina fötter

 

 

 

 

lägg ditt öra mot jorden

lägg ditt öra
mot jorden
och
lyssna till gråten
som bara kan höras
av sorgbrutna hjärtan

viskande
når den ytan
svagt kvidande
mellan tunga andetag

människan
en gång i symbios

händer kunde bara gräva
så djupt

kunde bara bära så mycket
i sina armar

lämnade bara liv
i sitt spår 

 

 

I snårskogen
en strimma ljus på din bleka kind
årmiljoner av droppar
under mossbeväxt stenmark

 

alldeles nära
klagande från kalhuggen jord
vinterns sista flingor över låga stubbar
som sårskorpor
över varande sår

vinternatt över bottenhavet

natt på  

den 60:e breddgraden

och mörkret

så massivt att det går att skära

med kniv

vintern som kom

till slut

polarvirveln

som kollapsade

och i dess kölvatten

snön

som yrde

som i en glaskupa

natten ung

kall

och utanför mitt fönster

lejonet

i vilande majestät

mot en stjärnklar himmel

vinternatt över bottenhavet

under snötäckt hustak

tomheten påtaglig

i drivor under golvet

 

tystnaden

öronbedövande

 

jag har varit här

förut

och kommit hem

om en annan hud

så många gånger
ömsade jag mitt skinn
och gömde det
under en sten

för att
det skinn jag bytte till mig
skulle smälta bättre in
i korridorerna
jag levde i

så att jag
och rummen
skulle bli ett

och fastän det snart vuxit fast
skavde det
och kliade

och djupt inuti
hördes ändå alltid en röst
som sjöng
om en annan hud
jag nästan inte längre
kunde minnas

och hösten har bara just börjat

 

 det blåser kallt
över ängen

höstdagjämningen har
redan kommit och gått
och i dess vaka
färgas löven röda
av antocyaniner och kyla

jag har sett solen
tända eld
på dina minsta beståndsdelar
och vattnet
släcka lågan
som förtärde dig

du är trött nu

så många årmiljoner
av känslor
rusar runt
i ditt lymfatiska system
och hösten har bara just börjat

 

 

 

 

 

i bara nattlinnet

 

det fanns kanske inte plats
för de allra
största
misstagen

som de förde sig
i mörkret
ville jag aldrig låta dem
dra sig fram
ur sina skuggiga
hörn

du hade aldrig velat
veta
och jag
tänkte ändå inte berätta

livet
ett irrbloss
och jag
tiden som rusar
genom ett oändligt multiversum
svartare än vatten
och tyngre
än en neutronstjärna

om du föll
fanns det inget som
bromsade
genom de newtonska lagarna
flög du fram
ostoppbar

blundande

i bara nattlinnet

på marken där du står

jag är

koltrasten

du ser

under äppelträdet

mina svarta fjädrar

kommer ur

den djupa jorden som födde mig

och min näbb

lysande gul

är solens kemiska sammansättning

av väte och helium

jag flyger över trädtopparna

och mina vingar bär

en sekund

och jag är ett med allt omkring mig

och jag kan höra

maskarna

bryta igenom jordytan

 

på marken

där du står

i augustisolens strålar

 

morgonen

har redan vaknat

 

en lätt bris genom mitt fönster

och jag ser världen omkring mig

med nyvaken blick

grönskande

ljusomfluten

i augustisolens strålar

det som var

har aldrig varit

och jag vaknar varje morgon

nyfödd

lever ett helt liv

innan skymningen faller

och jag är hundra år

när natten nalkas

jag gräver ner mig

djupt under täcket

vattnar mig med droppar

från daggkåpans blad

somnar i en rörelse

låter prasslet från asken

vagga mig in i en dröm

som ska vara för alltid

tills morgonen gryr

igen

och jag ska slå ut

i en kaskad av färger

 

 

 

 

 

 

genom Dantes inferno

 

går

genom 

Dantes inferno

 

smörjer mina

fotsulor

i kokande beck

 

stänker mitt ansikte

med vatten från

Styx 

och går längtande

genom de lidandeskaror 

jag möter

ingenstans

hittar jag vad jag

letar efter

och jag kan inte

stanna

när jag lämnar

helvetesporten

bakom mig

står jag naken i björnbärssnår

mina skuldror 

fulla med taggar

blodet som rinner ner

över mina fötter

lämnar spår

en grogrund

av rödaste rött

där dårörten slår rot

och jag kan

andas ut

 

natten har aldrig varit

det blåser upp till storm

och jag ber dig

ta min hand

håll min frusna kropp

medan vinden viner omkring oss

och skogen fylls av ljudet av

fallande stammar

när strömmen går

tänder du en eld

och jag vågar vara vaken

med dig

ett fönster

slår upp

och en tanke

slår ut

snabbt och nästan omärkligt

innan jag hör ljudet

av glas som faller mot golvet

undrar jag

vart alla fåglar tar vägen

under stormen

*

stormen mojnar

i

min trädgård

en fallen pilgren

den krossade rutan

och stillhet

natten har aldrig varit

och morgonen

är bara en av många andra

vintergatans svarta hål

ett svart hål

bland vintergatans stjärnkroppar

och jag skulle vilja

sitta

på kanten av händelsehorisonten

blicka ner

över ingentinget

lite rädd för att falla

uppleva tiden

utanför

och tiden innanför

på samma gång

inside this

Inside this thing

this body

on permanent lockdown

I see things

as I never thought to

see them

a word

growing to the size

of a mountain

a hand, a touch

sweeter smelling

than the honeysuckle

hiding among the lilacs in my back garden

everything sharp

stinging

nothing unnoticed

never in balance

and when my feet

won´t take me

for a walk in the woods

my mind takes me

to a thousand words

a thousand worlds

within

#millionsmissing

#myalgicencephalomyelitis

#meawareness 

konstgjord andning

av nöd

ger jag mig själv

konstgjord andning

för att mitt bröst

ska fyllas av frisk luft

utifrån

så att min hud

ska känna solvärme

och ljus

och mitt hjärta

ska pumpa runt

det rödaste blod som finns

översvämmat av

liv

glittrande

gyllene

den vätska

som ger mig mina vingar

tillbaka

I varje millimeter av mig

Jag ville att min kropp skulle vara

min trädgård

I min hud

som vore den mörkaste mull

skulle växa

blåbär och kamomill

I varje millimeter av mig

skulle fröer gro

varje gång det regnade

I varje veck

ville jag att kaprifolen skulle slå rot

och dofta ljuva dofter

om sommarkvällarna

I skuggan av mitt hår

skulle små plantor av

linnea

gro

och under min hud

skulle rötterna

av dem alla

fylla tomrummet

som uppstår

när drömmar blir till grus

skugga

en människas liv

cirklar

som lämnat spår

där hon gått

finns minnet av henne

kvar

men där jag gått

har spåren

suddats ut

och av den jag var

finns bara

en skugga

kvar

#mecfs #myalgiskencefalomyelit #millionsmissing