”Skulle det ha knäckt mig? Om jag hade vetat om det? Kanske. Jag skulle ha tvivlat länge. Men om jag hade trott på det skulle jag ha funnit det förkrossande, fasansfullt. Nu sitter jag och tänker på lätthet. För det är inte fasansfullt. Det är skrattretande. Sorgen har blivit lätt, den finns där, det är en sorg, den kan inte heta något annat, men den är lätt. Ingen har kommit till skada, ingen har dött, det är bara långt, långt mellan oss.”Solvej Balle, Om uträkning av omfång V
”Mina dagar är porösa. Jag följer inga mönster. Jag öppnar dörrar och stänger dem igen. Då och då sätter jag mig vid bordet under fönstret och skriver men mitt språk svämmar över. Det finns inget läkande med meningarna, de faller isär, det finns sopor och rosor, lösa noter som skrynklas ihop och försvinner. Det finns öppna fönster, brödlösa fåglar, försvunna rutiner.”
-Solvej Balle, Om uträkning av omfång III
”Jag började nu förklara det underliga fenomenet att övergångarna mellan de två tiderna inte var entydig, att det inte var någon enkel mekanik, utan att det snarare liknade -det var i alla fall så som jag beskrev det för min pappa- någon optiskt, en slags övertoning eller en parallellförskjutning, kanske ett slags sammanflätning av de två tiderna, där min framåtskridande tid, mitt umgänge med världen, mitt konsumerande och min ackumulerande tid visserligen stod i kontrast till den övriga världens glömska, men inte efter en uppsättning mekaniska eller okränkbara lagar och regler, utan snarare efter ungefärliga principer, regler omgivna av en obeslutsamhetszon, en osäkerhet som jag inte lyckades genomskåda, men som, i likhet med de ugnsstekta potatisarna, utmärktes av den gräns mellan de delar av världen som jag så att säga hade haft fingrarna med i och de delar som helt enkelt återvände till sin utgångspunkt.”- Solvej Balle, Om uträkning av omfång II
”Det är som om denna beredskap ligger redo längst bak i medvetandet, närmast som en grundton som man inte hör till vardags, men som sätter in i samma sekund som man upptäcker världens oberäknelighet, en vetskap om att allt kan förändras på ett ögonblick, att det som inte kan hända, som vi absolut inte förväntar oss, ändå är en möjlighet. Att tiden stannar. Att tyngdkraften upphävs. Att världens logik och naturens lagar bryter samman.”
-Solvej Balle, Om uträkning av omfång I
.jpeg)
