“'I am he whom you sold and dishonored -I am he whose betrothed you prostituted – I am he upon whom you trampled that you might raise yourself to fortune -I am he whose father you condemned to die of hunger -I am he whom you also condemned to starvation, and who yet forgives you, because he hopes to be forgiven -I am Edmond Dantes!'”

- The Count of Monte Cristo, Alexander Dumas

 

 

 

 

 

 

 

”Skulle det ha knäckt mig? Om jag hade vetat om det? Kanske. Jag skulle ha tvivlat länge. Men om jag hade trott på det skulle jag ha funnit det förkrossande, fasansfullt. Nu sitter jag och tänker på lätthet. För det är inte fasansfullt. Det är skrattretande. Sorgen har blivit lätt, den finns där, det är en sorg, den kan inte heta något annat, men den är lätt. Ingen har kommit till skada, ingen har dött, det är bara långt, långt mellan oss.”

Solvej Balle, Om uträkning av omfång V

 

 

 

 

Ateljen

 

 Ateljen en eftermiddag i augusti. 

Nål och tråd. Stickor och garn. Papper och pennor.

Inspiration och lust.

 

 

 

 

 

  

”Världen är inget stillsamt hav där man seglar omkring och bara ska undvika att få båten i gungning, sa hon. Världen är en gungande båt, ett fartyg i storm, och när man kastas omkull är det därför. För att världen är en plats som kastar omkull.”

- Om uträkning av omfång IV, Solvej Balle

 

 

 

 

 

 

 

”Mina dagar är porösa. Jag följer inga mönster. Jag öppnar dörrar och stänger dem igen. Då och då sätter jag mig vid bordet under fönstret och skriver men mitt språk svämmar över. Det finns inget läkande med meningarna, de faller isär, det finns sopor och rosor, lösa noter som skrynklas ihop och försvinner. Det finns öppna fönster, brödlösa fåglar, försvunna rutiner.”

            -Solvej Balle, Om uträkning av omfång III 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag började nu förklara det underliga fenomenet att övergångarna mellan de två tiderna inte var entydig, att det inte var någon enkel mekanik, utan att det snarare liknade -det var i alla fall så som jag beskrev det för min pappa- någon optiskt, en slags övertoning eller en parallellförskjutning, kanske ett slags sammanflätning av de två tiderna, där min framåtskridande tid, mitt umgänge med världen, mitt konsumerande och min ackumulerande tid visserligen stod i kontrast till den övriga världens glömska, men inte efter en uppsättning mekaniska eller okränkbara lagar och regler, utan snarare efter ungefärliga principer, regler omgivna av en obeslutsamhetszon, en osäkerhet som jag inte lyckades genomskåda, men som, i likhet med de ugnsstekta potatisarna, utmärktes av den gräns mellan de delar av världen som jag så att säga hade haft fingrarna med i och de delar som helt enkelt återvände till sin utgångspunkt.”

- Solvej Balle, Om uträkning av omfång II

 

 

  

 

 

 

 

 

”Det är som om denna beredskap ligger redo längst bak i medvetandet, närmast som en grundton som man inte hör till vardags, men som sätter in i samma sekund som man upptäcker världens oberäknelighet, en vetskap om att allt kan förändras på ett ögonblick, att det som inte kan hända, som vi absolut inte förväntar oss, ändå är en möjlighet. Att tiden stannar. Att tyngdkraften upphävs. Att världens logik och naturens lagar bryter samman.”

                     -Solvej Balle, Om uträkning av omfång I

 

 

 

 

 

“Try and find a seat – there is one by that geranium, which is the only thing in the room to remind me that there are other leaves in the world besides leaves of paper.” 

                        -Alexander Dumas, The Count of Monte Cristo 

 

 

 

Bokåret 2025

 

Böckernas 2025. 

114 böcker. 45660 sidor.

Längst var Bibeln, 1856 sidor, kortast var Gunnar Ekelöfs Strountes, 120 sidor. 

Bland årets klassiker finns Krig och Fred av Leo Tolstoj, Margaret Mitchells Borta med vinden och Anne Brontës bok The tenant of Wildfell Hall. Jules Vernes En världsomsegling under havet och Svält av Knut Hamsun blev två favoriter och också två av årets bästa böcker, av alla kategorier. Utgåvorna jag hittade dessutom riktigt estetiskt tilltalande.
    Nästa bok i Prousts På spaning efter den tid som flytt var Kring Guermantes. Jag tyckte inte att den höll samma klass som de tidigare två böckerna i serien och jag hoppas att de kommande är bättre. Vissa partier var riktigt bra, men som helhet var den svår att komma igenom.
    Några av de stora läsupplevelserna för året var, förutom Svält och En världsomsegling under havet, Kerstin Stjärnes trädgårdsbetraktelse Härlig är jorden, The Winter People av Jennifer McMahon och Vinterträdgården och Min skugga av Christine Falkenland, som jag ser fram emot att läsa mer av.

Årets största utmaning var också årets längsta bok. Bibeln. Jag läste den rent litterärt och den var svårgenomtränglig. Jag hade inga särskilda förväntningar på den, men den var sämre än jag väntat mig. Rent dålig litteratur och dessutom så full av ondska, småsinthet och maktbegär att den var svår att ta på allvar. Jag är glad att ha läst den, men det var ingen trevlig upplevelse.
    För övrigt kan nämnas Aprilhäxan av Majgull Axelsson, Karin Berglunds Med fingrarna i jorden och Snöbarnet av Eowyn Ivey som alla var fina läsupplevelser,

Några böcker som ligger och väntar inför nästa bokår är Vladimir Nabokovs Blek låga, Nikolaj Gogols döda själar, Nicholas Shakespeares Snowleg och Sara Paborns bok Svartstick.

 

https://www.goodreads.com/user/year_in_books/2025/83677158
 

 

 

 

Bokåret 2024

 

Bokåret 2024. 106 böcker. 40,953 sidor.

Längst var George R R Martins A clash of kings med sina 1009 sidor och kortast var Susanna Clarkes  The wood at midwinter, 62 sidor.
En bok som står ut som en klar favorit är We av Yevgeny Zamyatin. En poetisk framtidsdystopi skriven på 1920-talet, utgiven första gången 1924. Ändå känns den väldigt modern. Jag läser inte om många böcker, men den här tror jag att jag kommer att komma tillbaka till.
Stjärnfångerskan av Agneta Rahikainen var en annan bok som lämnade spår hos mig. Stark, egensinnig och obotligt sjuk är Edith Södergran är en av mina stora inspirationskällor i livet. Särskilt när jag misströstar med en kropp som inte tillåter det som jag vill och längtar efter.
Jag läste om Aniara. Jag är inte jätteimponerad av Harry Martinssons språk, men jag är barnsligt förtjust i framtidsdystopier och särskilt roligt tycker jag att det är att läsa sådana skrivna i historien. Det ger en extra dimension i läsningen.
Jag väntar på den sista boken i Outlanderserien som så många andra, efter att han läst ut de sista befintliga böckerna det här året.
Och jag började läsa The game of thrones efter att av någon anledning undvikit dem i alla år. Jag trodde inte jag skulle tycka om dem så mycket som jag gjorde, och ser fram emot att läsa de tre jag har kvar under året som kommer.
Andra läsplaner för året är några tegelstenar jag inte kommit igenom ännu. Bröderna Karamazov av Dostojevskij, Borta med vinden av Margaret Mitchell och Krig och fred av Leo Tolstoj är tre av dem. Nästa bok i På spaning efter den tid som flytt av Proust ligger och väntar i hyllan, och där väntar också Begravd jätte av Kazuo Ishiguro tillsammans med Dust, den tredje och sista delen i The silo series av Hugh Howey.
Jag kan konstatera att historiskt och dystopiskt är vad som väckt mest känslor det här året, och också är det jag ser mest fram emot att läsa kommande år.

 

 

 

https://www.goodreads.com/user/year_in_books/2024...

#bokåret2024 #yearinbooks #yearinbooks2024

Bokåret 2023

 

Böckernas år 2023. 
95 böcker. 39 460 sidor.
Längst var Diana Gabaldons The fiery cross, med sina 1443 sidor och kortast var A cat in a hat av Dr Seuss med sina 61 sidor.
2023 var ett år med många tegelstenar. Eleanor Cattons "The luminaries", James Joyce "Ulysses", Charles Dickens "David Copperfield", George Elliots "Middlemarch" och Miguel de Cervantes "Don Quijote" var några av dem. Diana Gabaldons Outlander-böcker hör också till dit. I år läste jag andra till och med sjunde boken i serien, som är LÅNGT mycket bättre än tv-serien. Återstår två böcker i serien plus minst en som inte är skriven än.
Årets stora läsutmaning var definitivt James Joyce "Ulysses" som jag tog mig igenom svärandes. Det krävdes ett stort mått envishet att läsa ut den. Rekommenderas starkt om man gillar böcker som är modernistiska för modernismens skull, knökfulla med ord skrivna för skrivandets skull, och utan skiljetecken. (Läs hellre Virginia Woolfs "The waves". Samma typ av modernism, men skickligt och poetiskt skriven)
Årets bästa var ganska otippat Stefan Sweigs korta roman "Chess story". Fint språk. Fin historia. Han skriver lite som Mary Shelley som är en av mina favoritförfattare.
Prousts "Swanns värld", första delen i "På spaning efter den tid som flytt" var långsam och utmanande, men jag gillar verkligen hans noggranna språk.
Cormac McCarthys "No country for old men" var brutal. Men jag tycker om hans språk. "Njals saga" var intressant. Väldigt rak på sak och inga försköningar och större utbroderingar. Historiskt spännande. D.H. Lawrence "Lady Chatterleys älskare" var en besvikelse, Daniel Keyes "Flowers for Algernon" en rysare. Fin och ganska ledsam. Annah Björks "Jag är inte här, det här händer inte" var en plågsam påminnelse om min egen sjukdom och tung att läsa. Khaleid Hosseinis "Tusen strålande solar" var fantastisk, men brutal. Jag kommer inte att läsa den igen.
Bokåret 2024 tänker jag inleda med andra delen i "På spaning efter den tid som flytt", "I skuggan av unga flickor i blom", och i bokhyllan ligger fortfarande en hel hög med klassiker och andra tegelstenar jag vill läsa. Bland dem "Jonathan Strange och Mr Norrel" av Susanna Clarke, Margaret Mitchells "Borta med vinden" och Dostojevskijs "Bröderna Karamazov". Och de sista böckerna i Outlander-serien.

 

Bokåret 2022

 

Böckernas bokslut 2022.

130 böcker. 43 807 sidor. 

Längsta boken var Blakes samlade dikter, 1072 sidor, kortast var Li Österbergs Med andra ögon, 92 sidor. 

(Egentligen var åters böcker 131, men en bok fanns inte i Goodreads databas). Kortast 96 sidor, längst 1072. Många klassiker, och jag är inte imponerad. En del av dem förtjänar verkligen att läsas om och om igen, men andra har fått mig att undra hur de kunnat bli odödliga. Dostojevskij hör till de förra. Jag gillar verkligen det mörka och dystra i rysk litteratur. Vardagsrealismen. Men jag gillar också den latinamerikanska magiska realismen. En bok som verkligen dröjde sig kvar var Mc Carthys The road. Svart och tung, men ett mjukt och vackert språk. Ray Bradbury läser jag igen och igen. Something wicked this way comes var nervretande. Alcotts Little women fick jag tvinga mig igenom. Mark Twain kommer jag absolut inte överens med. Och Jane Austen tycker jag faktiskt mest är långtråkig att läsa. Emmi Itärantas Minnet av vatten var en annan av böckerna som dröjt sig kvar. Diana Gabaldons Outlander sträckläste jag och ville inte lägga den ifrån mig. Jag kom aldrig in i netflixserien, men första boken var riktigt bra. (Så nu MÅSTE jag ju se serien i alla fall såklart. Och fortsätta läsa de följande 9 eller så böckerna i serien...). Jag gillar Jack Londons språk och Nabokov är en författare jag vill läsa mer av.

I år har jag lovat mig själv att inte läsa lika många böcker. Jag har ju stickningen också nu när jag orkar mer igen ; ) Fast jag har förstås en hel drös med tegelstenar som ligger och väntar på att bli lästa. Neil Gaiman. Deborah Harkness. George Eliot. Tolstoy. Mera Dostojevskij. Men först ut blir Eleanor Cattons The Luminaries.

 

 https://www.goodreads.com/user/year_in_books/2022/83677158?utm_source=fb

Bokåret 2021

 

 

 

 

Bokåret 2021. 111 böcker. 34200 sidor. Mitt år i böcker.

Längsta boken, Tolstojs Anna Karenina, 964 sidor. Kortast var Maria Vines Utan längtan inget liv som var 83 sidor. 

En del framtidsdystopier; Bradburys Fahrenheit 451, Huxleys Brave new world, Shelleys The last man, Orwells Nineteen eighty four, som jag läser om och läser högt för Frode.

En del favoriter jag läste om; Brontës Wuthering heights, Gripes Agnes Cecilia, Shelleys Frankenstein, Enquists Kapten Nemos bibliotek.

Några nyutgivna böcker; Heying och Weinsteins A hunter-gatherer´s guide to the 21th century och Donoghues The pull of the stars.

Och en del klassiker; Melvilles Moby Dick, Dickens A tale of two cities och Woolfs To the lighthouse.

Obehagligast var nog Donoghues Room och Stokers Dracula som var mycket bättre än jag väntat mig. Och otäckare.

Och bäst var nog ändå Marques Hundra år av ensamhet och Bradburys Fahrenheit 451.

 

https://www.goodreads.com/user/year_in_books/2021/83677158?utm_source=fb