Böckernas bokslut 2022.
130 böcker. 43 807 sidor.
Längsta boken var Blakes samlade dikter, 1072 sidor, kortast var Li Österbergs Med andra ögon, 92 sidor.
(Egentligen
var åters böcker 131, men en bok fanns inte i Goodreads databas).
Kortast 96 sidor, längst 1072. Många klassiker, och jag är inte
imponerad. En del av dem förtjänar verkligen att läsas om och om igen,
men andra har fått mig att undra hur de kunnat bli odödliga.
Dostojevskij hör till de förra. Jag gillar verkligen det mörka och
dystra i rysk litteratur. Vardagsrealismen. Men jag gillar också den
latinamerikanska magiska realismen. En bok som verkligen dröjde sig kvar
var Mc Carthys The road. Svart och tung, men ett mjukt och vackert
språk. Ray Bradbury läser jag igen och igen. Something wicked this way
comes var nervretande. Alcotts Little women fick jag tvinga mig igenom.
Mark Twain kommer jag absolut inte överens med. Och Jane Austen tycker
jag faktiskt mest är långtråkig att läsa. Emmi Itärantas Minnet av
vatten var en annan av böckerna som dröjt sig kvar. Diana Gabaldons
Outlander sträckläste jag och ville inte lägga den ifrån mig. Jag kom
aldrig in i netflixserien, men första boken var riktigt bra. (Så nu
MÅSTE jag ju se serien i alla fall såklart. Och fortsätta läsa de
följande 9 eller så böckerna i serien...). Jag gillar Jack Londons språk
och Nabokov är en författare jag vill läsa mer av.
I
år har jag lovat mig själv att inte läsa lika många böcker. Jag har ju
stickningen också nu när jag orkar mer igen ; ) Fast jag har förstås en
hel drös med tegelstenar som ligger och väntar på att bli lästa. Neil
Gaiman. Deborah Harkness. George Eliot. Tolstoy. Mera Dostojevskij. Men
först ut blir Eleanor Cattons The Luminaries.
https://www.goodreads.com/user/year_in_books/2022/83677158?utm_source=fb
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar