i augustisolens strålar

 

morgonen

har redan vaknat

 

en lätt bris genom mitt fönster

och jag ser världen omkring mig

med nyvaken blick

grönskande

ljusomfluten

i augustisolens strålar

det som var

har aldrig varit

och jag vaknar varje morgon

nyfödd

lever ett helt liv

innan skymningen faller

och jag är hundra år

när natten nalkas

jag gräver ner mig

djupt under täcket

vattnar mig med droppar

från daggkåpans blad

somnar i en rörelse

låter prasslet från asken

vagga mig in i en dröm

som ska vara för alltid

tills morgonen gryr

igen

och jag ska slå ut

i en kaskad av färger

 

 

 

 

 

 

genom Dantes inferno

 

går

genom 

Dantes inferno

 

smörjer mina

fotsulor

i kokande beck

 

stänker mitt ansikte

med vatten från

Styx 

och går längtande

genom de lidandeskaror 

jag möter

ingenstans

hittar jag vad jag

letar efter

och jag kan inte

stanna

när jag lämnar

helvetesporten

bakom mig

står jag naken i björnbärssnår

mina skuldror 

fulla med taggar

blodet som rinner ner

över mina fötter

lämnar spår

en grogrund

av rödaste rött

där dårörten slår rot

och jag kan

andas ut

 

natten har aldrig varit

det blåser upp till storm

och jag ber dig

ta min hand

håll min frusna kropp

medan vinden viner omkring oss

och skogen fylls av ljudet av

fallande stammar

när strömmen går

tänder du en eld

och jag vågar vara vaken

med dig

ett fönster

slår upp

och en tanke

slår ut

snabbt och nästan omärkligt

innan jag hör ljudet

av glas som faller mot golvet

undrar jag

vart alla fåglar tar vägen

under stormen

*

stormen mojnar

i

min trädgård

en fallen pilgren

den krossade rutan

och stillhet

natten har aldrig varit

och morgonen

är bara en av många andra