ur död: liv

Februari. 

I jorden under oss
liv

återvänder till ytan

efter vintervila i kallt mörker

Ur höstens död

vårens liv

ur torra kalla rötter

små skott som spirar

ur frön som legat i ide under ytan

små rötter som gror

I mig

liv

när solen når mina vinterbleka kinder

och ropar också till mig att vakna

leva igen

krypa ur mitt vinteride

och gro

tid att släppa taget

låta dö

tid att göra plats för nytt

jorden; pånyttfödd

och jag med henne

ljuset; återvänt

och jag med det

gudinnan
också hon pånyttfödd

för att bära den groende våren 

i sitt sköte

för att bära

livet

i sin kropp

evigt kretslopp

död föder liv, 

ur död; liv

liten under dem

Jag öppnar fönstret mot mörkret

och släpper in

natten

Någonstans där ute Sirius.

Orion. Och de sju systrarna.

Under dem trädtopparna

med sina knotiga fingrar

nakna vintergrenar

och jag

liten

under dem

asken därute

Asken där ute

och jag står

under det kala grenverket

låter mina rötter

gräva sig djupt ner i

den svarta jorden

Mina underjordiska livstrådar

surrar sig fast

om askrot

ekrot

och rönn

letar sig fram under tjälen

ner

ett med livet runtomkring

faller

Jag faller.

Och du tar emot.

Håller mig. Hårt.

Bärgar vraket efter stormen.

Samlar ihop resterna
av det som fallit isär.

Limmar ihop sprickorna.

Håller mig med din kärlek.

Som jag höll dig
när livet rasade omkring oss,

höll oss alla
på mina axlar när du inte orkade gå.

Nu är det jag som faller

Och du tar emot.

#me/cfs

#närkroppensägernej

#millionsmissing

exist

Outside:

life swirling

hastily by

And for a moment

A wondering

If I still

actually

exist

#mecfs #myalgicencephalomyelitis 

#närkroppensägernej

ett liv ifrån varandra

 

Hon skrev: jag är ett neutrum.

Jag säger: jag är en kropp

och den tar

all min kraft 

bara genom att finnas till

Hon skrev: jag är ett neutrum

och jag svarar henne

ett liv ifrån varandra

jag är en kropp

vars hela existens

hänger på en tråd

                 av trötta                 

mitokondrier

"Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum."

-Vierge Moderne-
Edith Södergran

ur Dikter 1916

 

the world becomes small

When the body says no.

And the world becomes small.

When your travels become internal

and the impressions comes from books

music in your plugs

and darling coming home with news.

When adventure is taking a few steps out on the hills

on a really good day,

sitting a moment in the sun, covered in blankets to keep out the wind

When the world becomes small

but your thoughts a thousand pictures,

a thousand stars

and everuthing you could dream of

got out of reach

impossible

unachievable

When we´ve cleared the way

to life as we wanted it

and the trip wire no longer was outside

but inside

of

me.