Nyårsafton på Roberts och husets alla unga har dragit på kalas någon annanstans. Firar nyår med brasvärme och favoritglass. Med böcker och film. Och när tolvslaget närmar sig kryper vi ner under täcket. Öppnar fönstret. Och skålar i kombucha medan vi kikar efter det nya året när det glider in över natthimlen.
När kroppen säger nej och gamla traditioner får bytas ut mot nya. Annorlunda.
det blåser kallt
över ängen
höstdagjämningen har
redan kommit och gått
och i dess vaka
färgas löven röda
av antocyaniner och kyla
jag har sett solen
tända eld
på dina minsta beståndsdelar
och vattnet
släcka lågan
som förtärde dig
du är trött nu
så många årmiljoner
av känslor
rusar runt
i ditt lymfatiska system
och hösten har bara just börjat
morgonen
har redan vaknat
en lätt bris genom mitt fönster
och jag ser världen omkring mig
med nyvaken blick
grönskande
ljusomfluten
i augustisolens strålar
det som var
har aldrig varit
och jag vaknar varje morgon
nyfödd
lever ett helt liv
innan skymningen faller
och jag är hundra år
när natten nalkas
jag gräver ner mig
djupt under täcket
vattnar mig med droppar
från daggkåpans blad
somnar i en rörelse
låter prasslet från asken
vagga mig in i en dröm
som ska vara för alltid
tills morgonen gryr
igen
och jag ska slå ut
i en kaskad av färger
