Vitrosen

 

 

 

Vitrosen

stickling, maj 2026 

 

 

 

 

Pelargoninventering på Roberts

 

 

 

Pelargoninventering på Roberts. Fastän några pelargoner dött under vinterförvaringen så har alla sorter överlevt. De flesta är dock inte så snygga som Mojo Cranberry Splash, som blommar här på bilderna, och som jag köpte som stickling nu på våren. Mestadels är de ganska rangliga och ledsna efter en lång vinter, men får de bara komma ut i ordentligt dagsljus ett tag så hämtar de sig snart. På  översta bilden också en liten blomma från Olle som blommar här för första gången och en knoppsamling av Pink Pandora. På bilderna nedan Mojo Cranberry Splash och en stickling av Nimismies som jag bytte till mig förra sommaren.

 

     

      

          

Bokåret 2025

 

Böckernas 2025. 

114 böcker. 45660 sidor.

Längst var Bibeln, 1856 sidor, kortast var Gunnar Ekelöfs Strountes, 120 sidor. 

Bland årets klassiker finns Krig och Fred av Leo Tolstoj, Margaret Mitchells Borta med vinden och Anne Brontës bok The tenant of Wildfell Hall. Jules Vernes En världsomsegling under havet och Svält av Knut Hamsun blev två favoriter och också två av årets bästa böcker, av alla kategorier. Utgåvorna jag hittade dessutom riktigt estetiskt tilltalande.
    Nästa bok i Prousts På spaning efter den tid som flytt var Kring Guermantes. Jag tyckte inte att den höll samma klass som de tidigare två böckerna i serien och jag hoppas att de kommande är bättre. Vissa partier var riktigt bra, men som helhet var den svår att komma igenom.
    Några av de stora läsupplevelserna för året var, förutom Svält och En världsomsegling under havet, Kerstin Stjärnes trädgårdsbetraktelse Härlig är jorden, The Winter People av Jennifer McMahon och Vinterträdgården och Min skugga av Christine Falkenland, som jag ser fram emot att läsa mer av.

Årets största utmaning var också årets längsta bok. Bibeln. Jag läste den rent litterärt och den var svårgenomtränglig. Jag hade inga särskilda förväntningar på den, men den var sämre än jag väntat mig. Rent dålig litteratur och dessutom så full av ondska, småsinthet och maktbegär att den var svår att ta på allvar. Jag är glad att ha läst den, men det var ingen trevlig upplevelse.
    För övrigt kan nämnas Aprilhäxan av Majgull Axelsson, Karin Berglunds Med fingrarna i jorden och Snöbarnet av Eowyn Ivey som alla var fina läsupplevelser,

Några böcker som ligger och väntar inför nästa bokår är Vladimir Nabokovs Blek låga, Nikolaj Gogols döda själar, Nicholas Shakespeares Snowleg och Sara Paborns bok Svartstick.

 

https://www.goodreads.com/user/year_in_books/2025/83677158
 

 

 

 

Vierge Moderne

Vierge Moderne 
handbroderi 2025 

 

 

 

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol…
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet…
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor…


Edith Södergran, Dikter 1916 

 

 

 

Bokåret 2024

 

Bokåret 2024. 106 böcker. 40,953 sidor.

Längst var George R R Martins A clash of kings med sina 1009 sidor och kortast var Susanna Clarkes  The wood at midwinter, 62 sidor.
En bok som står ut som en klar favorit är We av Yevgeny Zamyatin. En poetisk framtidsdystopi skriven på 1920-talet, utgiven första gången 1924. Ändå känns den väldigt modern. Jag läser inte om många böcker, men den här tror jag att jag kommer att komma tillbaka till.
Stjärnfångerskan av Agneta Rahikainen var en annan bok som lämnade spår hos mig. Stark, egensinnig och obotligt sjuk är Edith Södergran är en av mina stora inspirationskällor i livet. Särskilt när jag misströstar med en kropp som inte tillåter det som jag vill och längtar efter.
Jag läste om Aniara. Jag är inte jätteimponerad av Harry Martinssons språk, men jag är barnsligt förtjust i framtidsdystopier och särskilt roligt tycker jag att det är att läsa sådana skrivna i historien. Det ger en extra dimension i läsningen.
Jag väntar på den sista boken i Outlanderserien som så många andra, efter att han läst ut de sista befintliga böckerna det här året.
Och jag började läsa The game of thrones efter att av någon anledning undvikit dem i alla år. Jag trodde inte jag skulle tycka om dem så mycket som jag gjorde, och ser fram emot att läsa de tre jag har kvar under året som kommer.
Andra läsplaner för året är några tegelstenar jag inte kommit igenom ännu. Bröderna Karamazov av Dostojevskij, Borta med vinden av Margaret Mitchell och Krig och fred av Leo Tolstoj är tre av dem. Nästa bok i På spaning efter den tid som flytt av Proust ligger och väntar i hyllan, och där väntar också Begravd jätte av Kazuo Ishiguro tillsammans med Dust, den tredje och sista delen i The silo series av Hugh Howey.
Jag kan konstatera att historiskt och dystopiskt är vad som väckt mest känslor det här året, och också är det jag ser mest fram emot att läsa kommande år.

 

 

 

https://www.goodreads.com/user/year_in_books/2024...

#bokåret2024 #yearinbooks #yearinbooks2024

Milk Thistle Shawl

 
 

 

 

Längtar efter en stor luftig sjal med spetsmönster. 

En sjal att svepa om sig för att den är så himla snygg. 

Eller för att man är kall. Ett stickat smycke.

Några kalla vårvinterdagar i soffan framför brasan.

Fastnar på sista kanten. Svär och stickar om. Och stickar om.

Studerar bilderna och hittar ledtrådar. Och hittar rätt. 

 

 

Milk Thistle Shawl av Wolf & Faun Knits

 

Bokåret 2023

 

Böckernas år 2023. 
95 böcker. 39 460 sidor.
Längst var Diana Gabaldons The fiery cross, med sina 1443 sidor och kortast var A cat in a hat av Dr Seuss med sina 61 sidor.
2023 var ett år med många tegelstenar. Eleanor Cattons "The luminaries", James Joyce "Ulysses", Charles Dickens "David Copperfield", George Elliots "Middlemarch" och Miguel de Cervantes "Don Quijote" var några av dem. Diana Gabaldons Outlander-böcker hör också till dit. I år läste jag andra till och med sjunde boken i serien, som är LÅNGT mycket bättre än tv-serien. Återstår två böcker i serien plus minst en som inte är skriven än.
Årets stora läsutmaning var definitivt James Joyce "Ulysses" som jag tog mig igenom svärandes. Det krävdes ett stort mått envishet att läsa ut den. Rekommenderas starkt om man gillar böcker som är modernistiska för modernismens skull, knökfulla med ord skrivna för skrivandets skull, och utan skiljetecken. (Läs hellre Virginia Woolfs "The waves". Samma typ av modernism, men skickligt och poetiskt skriven)
Årets bästa var ganska otippat Stefan Sweigs korta roman "Chess story". Fint språk. Fin historia. Han skriver lite som Mary Shelley som är en av mina favoritförfattare.
Prousts "Swanns värld", första delen i "På spaning efter den tid som flytt" var långsam och utmanande, men jag gillar verkligen hans noggranna språk.
Cormac McCarthys "No country for old men" var brutal. Men jag tycker om hans språk. "Njals saga" var intressant. Väldigt rak på sak och inga försköningar och större utbroderingar. Historiskt spännande. D.H. Lawrence "Lady Chatterleys älskare" var en besvikelse, Daniel Keyes "Flowers for Algernon" en rysare. Fin och ganska ledsam. Annah Björks "Jag är inte här, det här händer inte" var en plågsam påminnelse om min egen sjukdom och tung att läsa. Khaleid Hosseinis "Tusen strålande solar" var fantastisk, men brutal. Jag kommer inte att läsa den igen.
Bokåret 2024 tänker jag inleda med andra delen i "På spaning efter den tid som flytt", "I skuggan av unga flickor i blom", och i bokhyllan ligger fortfarande en hel hög med klassiker och andra tegelstenar jag vill läsa. Bland dem "Jonathan Strange och Mr Norrel" av Susanna Clarke, Margaret Mitchells "Borta med vinden" och Dostojevskijs "Bröderna Karamazov". Och de sista böckerna i Outlander-serien.