om en annan hud

så många gånger
ömsade jag mitt skinn
och gömde det
under en sten

för att
det skinn jag bytte till mig
skulle smälta bättre in
i korridorerna
jag levde i

så att jag
och rummen
skulle bli ett

och fastän det snart vuxit fast
skavde det
och kliade

och djupt inuti
hördes ändå alltid en röst
som sjöng
om en annan hud
jag nästan inte längre
kunde minnas

och hösten har bara just börjat

 

 det blåser kallt
över ängen

höstdagjämningen har
redan kommit och gått
och i dess vaka
färgas löven röda
av antocyaniner och kyla

jag har sett solen
tända eld
på dina minsta beståndsdelar
och vattnet
släcka lågan
som förtärde dig

du är trött nu

så många årmiljoner
av känslor
rusar runt
i ditt lymfatiska system
och hösten har bara just börjat

 

 

 

 

 

i bara nattlinnet

 

det fanns kanske inte plats
för de allra
största
misstagen

som de förde sig
i mörkret
ville jag aldrig låta dem
dra sig fram
ur sina skuggiga
hörn

du hade aldrig velat
veta
och jag
tänkte ändå inte berätta

livet
ett irrbloss
och jag
tiden som rusar
genom ett oändligt multiversum
svartare än vatten
och tyngre
än en neutronstjärna

om du föll
fanns det inget som
bromsade
genom de newtonska lagarna
flög du fram
ostoppbar

blundande

i bara nattlinnet

på marken där du står

jag är

koltrasten

du ser

under äppelträdet

mina svarta fjädrar

kommer ur

den djupa jorden som födde mig

och min näbb

lysande gul

är solens kemiska sammansättning

av väte och helium

jag flyger över trädtopparna

och mina vingar bär

en sekund

och jag är ett med allt omkring mig

och jag kan höra

maskarna

bryta igenom jordytan

 

på marken

där du står

i augustisolens strålar

 

morgonen

har redan vaknat

 

en lätt bris genom mitt fönster

och jag ser världen omkring mig

med nyvaken blick

grönskande

ljusomfluten

i augustisolens strålar

det som var

har aldrig varit

och jag vaknar varje morgon

nyfödd

lever ett helt liv

innan skymningen faller

och jag är hundra år

när natten nalkas

jag gräver ner mig

djupt under täcket

vattnar mig med droppar

från daggkåpans blad

somnar i en rörelse

låter prasslet från asken

vagga mig in i en dröm

som ska vara för alltid

tills morgonen gryr

igen

och jag ska slå ut

i en kaskad av färger

 

 

 

 

 

 

genom Dantes inferno

 

går

genom 

Dantes inferno

 

smörjer mina

fotsulor

i kokande beck

 

stänker mitt ansikte

med vatten från

Styx 

och går längtande

genom de lidandeskaror 

jag möter

ingenstans

hittar jag vad jag

letar efter

och jag kan inte

stanna

när jag lämnar

helvetesporten

bakom mig

står jag naken i björnbärssnår

mina skuldror 

fulla med taggar

blodet som rinner ner

över mina fötter

lämnar spår

en grogrund

av rödaste rött

där dårörten slår rot

och jag kan

andas ut

 

natten har aldrig varit

det blåser upp till storm

och jag ber dig

ta min hand

håll min frusna kropp

medan vinden viner omkring oss

och skogen fylls av ljudet av

fallande stammar

när strömmen går

tänder du en eld

och jag vågar vara vaken

med dig

ett fönster

slår upp

och en tanke

slår ut

snabbt och nästan omärkligt

innan jag hör ljudet

av glas som faller mot golvet

undrar jag

vart alla fåglar tar vägen

under stormen

*

stormen mojnar

i

min trädgård

en fallen pilgren

den krossade rutan

och stillhet

natten har aldrig varit

och morgonen

är bara en av många andra

vintergatans svarta hål

ett svart hål

bland vintergatans stjärnkroppar

och jag skulle vilja

sitta

på kanten av händelsehorisonten

blicka ner

över ingentinget

lite rädd för att falla

uppleva tiden

utanför

och tiden innanför

på samma gång

inside this

Inside this thing

this body

on permanent lockdown

I see things

as I never thought to

see them

a word

growing to the size

of a mountain

a hand, a touch

sweeter smelling

than the honeysuckle

hiding among the lilacs in my back garden

everything sharp

stinging

nothing unnoticed

never in balance

and when my feet

won´t take me

for a walk in the woods

my mind takes me

to a thousand words

a thousand worlds

within

#millionsmissing

#myalgicencephalomyelitis

#meawareness 

konstgjord andning

av nöd

ger jag mig själv

konstgjord andning

för att mitt bröst

ska fyllas av frisk luft

utifrån

så att min hud

ska känna solvärme

och ljus

och mitt hjärta

ska pumpa runt

det rödaste blod som finns

översvämmat av

liv

glittrande

gyllene

den vätska

som ger mig mina vingar

tillbaka

I varje millimeter av mig

Jag ville att min kropp skulle vara

min trädgård

I min hud

som vore den mörkaste mull

skulle växa

blåbär och kamomill

I varje millimeter av mig

skulle fröer gro

varje gång det regnade

I varje veck

ville jag att kaprifolen skulle slå rot

och dofta ljuva dofter

om sommarkvällarna

I skuggan av mitt hår

skulle små plantor av

linnea

gro

och under min hud

skulle rötterna

av dem alla

fylla tomrummet

som uppstår

när drömmar blir till grus

skugga

en människas liv

cirklar

som lämnat spår

där hon gått

finns minnet av henne

kvar

men där jag gått

har spåren

suddats ut

och av den jag var

finns bara

en skugga

kvar

#mecfs #myalgiskencefalomyelit #millionsmissing

 

står beredd

 

Med svärdet i min hand

möter dagen

närsomhelst redo

för tvekamp

mot

den osynliga

angriparen

som invaderat mitt blodomlopp

som hotar att trycka mig

mot marken

till oigenkännlighet

binda mina armar med orörlighet

och spetsa min kropp

med omöjligheter

När morgonen gryr

och jag står beredd

med svärdet i min hand

kniven i mitt bälte

och jag vet

att jag måste vinna slaget

varje steg

varje strid

varje dag

utan att tappa balansen

för jorden under naglarna

för

jorden under naglarna

och fröna jag satte i jorden

betalar jag

med dagar av mitt liv

i sängen

värkande muskeltrådar

ömma ben

och en rastlöshet

som river i min kropp

som bakterier

i mitt blodomlopp

jag kapitulerar

lägger mig under täcket

med lager på lager av ylle

och en önskan om att

majrovan ändå ska gro

och att salladen ska växa

över sina bredder

till midsommar

#mecfs #myalgicencephalomyelitis #millionsmissing 

the mirror

In the mirror

I see myself

as I am

as I once was

as I once will be

I see my different ages

pass before me

the small curly girl

smiling with light

the teenager

angry with the world

so lost in sorrows

of her own

the young mother

full of love

with too many weights

on her shoulders

forgetting to live

also for herself

I see my present self

tired and worn

rewilding

refinding

trying to rest

to find who she will be

tomorrow

Full of love

I see

the woman

I can become

the old one

with long grey hair

face marked of the years

mature

knowing

loving

And among them all

in the distance

the part of me that was ever present

in my deepest core

the light within

the glowing heart

everlasting

everliving

love

with special thanks to Blythe Rowan

vårdagjämning

Vårdagjämning

och ljuset från solen

träffar min panna

genom det öppna fönstret

en morgon i mars

när

krokusarna

just slagit ut

och livet återvänt efter månader av vila

Jorden

värms sakta upp

ger liv

och fröna som väntat

under ytan

gror

spricker

och sträcker ut sina vita rottrådar

fåglarna i min ask

sjunger om våren

och jag sjunger med dem

bandaid on an ulcer

And all the time I thought

it was my

heart

being fragile

that my ghosts

finally had

caught up with me

even though I´d seen them

lurch in the distance

that I didn´t really reach

all the way in

to what was lurking in there

And yet

all the time

there was something

inside

me

inside my tissues

my blood stream

that tore and pulled

and cut

and all my efforts

trying to find the answer

in my heart

was nothing but a bandaid

on an ulcer

and the only thing that can really

soothe

is knowing that nothing I could do

would ever be enough

#mecfs #myalgicencephalomyelitis

#närkroppensägernej

som plåster på ett magsår

Och jag som trodde

att det var mitt

hjärta

som var skört

Att mina spöken

kommit ifatt mig

fastän jag sett dem

på avstånd

att jag inte riktigt kom åt det där

som fanns kvar

så var det hela tiden

något inuti mig

i mina vävnader

i mitt blodomlopp

som slet och drog

och

skavde

och mina försök att hitta

svaret

i mitt hjärta

blev som plåster

på ett magsår

och det enda som egentligen

lindrar

är vetskapen om att inget jag gjorde

ändå skulle räcka

allt det där som gror

Sätter ett frö

i jorden

och väntar på morgonen

på att den lilla grodden

ska slå ut

och visa sina allra

först gröna hjärtblad

och att

allt det där

som gror inuti mig

ska slå rot i den svarta mullen

och ta mig dit jag

aldrig förut varit

väntar på ärtskott och majrova

och vackert åldrande

för varje liten tråd

i livsväven

när skymningen faller

sätter jag mig

på askens grova rötter

och viskar

till nornorna därunder

att jag är redo att spränga mitt skal

tusen bitar spridda i rummet

I den ena handen

håller du mitt hjärta

i den andra

den röda knappen

När du

fyrar av laddningen

sprängs du i luften

med mitt hjärta

i tusen bitar

spridda i rummet

ditt blod

och mitt hjärta

och

allt det som brinner

runtomkring

Ta mina bleka händer

jag håller om dig

när ditt finger

letar sig fram

till avtryckaren

imorgon

Imorgon

är jag ett

vrak

och du kommer att bärga

det du kan

mellan matlagning

och

allt det andra du måste göra

spillrorna som är jag

i sängen

gurkmeja

ingefära

och alla koppar te som ryms

innan eftermiddagen

längtar efter att göra

just det där

som är för mycket

imorgon

kommer du att bärga

vraket

idag

står luften stilla

håller andan

och väntar

av lejongap och kamomill

Uppe

i

sovrummet

binder jag en krans

av lejongap

och kamomill

sparar den

djupt i mitt hjärta

för dagar som kommer

nere under täcket

rensar jag bort

nate och tistel

från raderna av svartkummin

och lägger kompostjord

på hallonbuskarna

när jag somnar

är jag redan halvvägs

ut på kullarna

springer mellan hästskit

och myrstackar

vattenpölar

och taggbuskar

och när jag vaknar igen

är lakanen gråa

av jord

och mina bara fötter ömma

och fulla av rispor

mot jorden

legat

på marken

i hennes famn

låtit hela mitt

jag

hela mitt varande

slukas upp

av jorden

blivit ett

med världsalltet

varit ett

varit evig

med mina rötter

djupt ner i hennes jord

är jag ett

med träden

med fåglarna

med skalbaggarna i löven under mig

systrar

och bröder

med kroppen mot jorden

och vårt släktskap

är oändligt

tung i min hand

Blundar.

Faller tillbaka.

Slutna ögon

som stirrar mot väggen

rösten

som ekar tom

väsnas

i döva öron

och kanske

en doft

knappt där

redan försvunnen

styr mig tillbaka

jag vet

tillbaka

till modet

jag måste

veta

stenen

tung i min hand

som spricker

en grodd

ett hjärta

rötter som stilla

men ostoppbara

letar sig ner 

i mina fötter

en längtan

om fast mark

jord mellan tårna

i mina händer

värme

att fylla en kropp

hjärtat en sten
tung i min hand.

#myalgiskencefalomyelit

#mecfs

#närkroppensägernej

soaring over night skies

my wings

proud and fragile

cut off at their roots

to keep me on the ground

mending the wound

with silver thread

sewing my wings back

to fly

soar over a black

night sky

finding what was

long lost

breath

Give me your

breath

that I can breathe

through you

let myself

get drunk with

your

air

life

a heartbeat away

just out of reach

and however far I reach out

my hand only carries

halfway across the room

sjunger om hjärtstilla

Jag blundar för det ofrånkomliga

och tror att jag ändå ska kunna se det som växer

i örtträdgården

utanför mitt fönster

i min vildaste fantasi

döljer jag

sorgkanterna på mina naglar

för att glömma

orsaken till dem

och

djupt i jorden

bland rosenmynta och malört

gräver jag ner

tröttheten som fått fäste

i mina ögon

mina läppar viskar bleka verser

ur vilka tidens fröer ska gro

men orden som kommer förbi dem

är tunga

och redan brända

med veden i gjutjärnskaminen

jag har en ficka i rumtiden

där jag gömmer mig för det svindlande

i det eviga varandet

där allt är blänkande mörkt

och sjunger om

hjärtstilla.

ur död: liv

Februari. 

I jorden under oss
liv

återvänder till ytan

efter vintervila i kallt mörker

Ur höstens död

vårens liv

ur torra kalla rötter

små skott som spirar

ur frön som legat i ide under ytan

små rötter som gror

I mig

liv

när solen når mina vinterbleka kinder

och ropar också till mig att vakna

leva igen

krypa ur mitt vinteride

och gro

tid att släppa taget

låta dö

tid att göra plats för nytt

jorden; pånyttfödd

och jag med henne

ljuset; återvänt

och jag med det

gudinnan
också hon pånyttfödd

för att bära den groende våren 

i sitt sköte

för att bära

livet

i sin kropp

evigt kretslopp

död föder liv, 

ur död; liv

liten under dem

Jag öppnar fönstret mot mörkret

och släpper in

natten

Någonstans där ute Sirius.

Orion. Och de sju systrarna.

Under dem trädtopparna

med sina knotiga fingrar

nakna vintergrenar

och jag

liten

under dem

asken därute

Asken där ute

och jag står

under det kala grenverket

låter mina rötter

gräva sig djupt ner i

den svarta jorden

Mina underjordiska livstrådar

surrar sig fast

om askrot

ekrot

och rönn

letar sig fram under tjälen

ner

ett med livet runtomkring